Har i dag gjort två turer med hundar och spark (vilket underskattat, härligt fortskaffningsmedel :))
Först ut blev Pointern Texas som älskar att dra av hela sitt hjärta. Det svåra med den herren är att få honom att förstå varför det är viktigt med uppvärmning. Vill gärna att hundarna ska bli lite varma och förberedda innan det bär iväg för kung och fosterland.
Hur som helst, när han sprungit lite lätt bredvid några minuter och sedan får sitt "ja!" då är lyckan total!!
De första stretande tagen gör han under ljudligt, ljuvligt gnällpipande :) Sedan är det bara att hålla i sig. Kan medge ibland att hundens lycka inte alltid ger samma känsla hos matte. Ibland är det med skräckblandad förtjusning jag håller fast i sparken.
Drygt 6 km blev turen i dag och det tar inte många minuter. När vi närmar oss hemma igen blir det till att gå bredvid igen för att varva ner sista biten. För det mesta avslutar vi också med lite stretch vilket hundarna gillar skarpt. Om vi inte gör det får jag onda ögat och dom blir inte riktigt nöjda.
Tur nummer två blev inte lika fartfylld.
Gordonsetter Walle tycker det är som bäst när han får springa lös och ledig. När han ser skymten av dragselen kryper han helst och gömmer sig någonstans. Från början trodde jag att det var nått fel, att han fick ont eller att selen inte passade riktigt. Efter hand har jag kommit fram till att denne herre (som ska bli poet på äldre dar, sitta och röka pipa, skriva dikter och blicka ut över markerna) bara vill komma undan...
När selen väl är på och han får börja röra på sej brukar det lossna lite. Då är det okej att lufsa fram i makligt tempo och kanske, möjligen ibland galoppera en liten bit.
Med på turen var också Engelsksetter Twix som fortfarande är för ung för att börja dra. I dag har han dock fått ha på sig en sele för första gången occh det tyckte han var helt ok! Hade också halsband och koppel som vanligt då han fick springa bredvid mej och sparken.
När vi vände hemåt igen fick han och Walle byta plats något hundratal meter. Snacka om förvåning när han helt plötsligt fick lov att gå framför matte!! Det har ju aldrig hänt tidigare! Han tittade väldigt misstänksamt på mej och undrade vad jag menade. Det blev Walle som fick förklara. Han fick springa lös före och då blev det genast trevligare för lille mannen. Han fattade rätt snabbt att det var helt ok att dra lite med selen på. Mycket beröm och kramar blev det! <3